En visselblåsare styrs ofta av moral snarare än vad lagen säger. Ett modernt exempel på det är Edward Snowden, som läckte dokument från NSA som visade myndighetens övervakning världen över.
En person som sitter inne på hemliga och skadliga uppgifter om sin arbetsgivare kan uppleva en mycket komplex situation om hur hen ska göra. Visselblåsning brukar det kallas när någon väljer att avslöja oegentligheter som ens egen arbetsgivare sysslar med. De mest berömda exemplen i världen är dels Chelsea Manning, som läckte filmer om hur USA begick krigsbrott i Irak till Wikileaks, men kanske framför allt Edward Snowden. Han lämnade hus och familj på Hawaii och gick i landsflykt efter att ha avslöjat att myndigheten han arbetade på, amerikanska NSA, spionerade både på privatpersoner och andra länders regeringar. I en nästan ofattbart omfattande övervakningsverksamhet. Snowdens handlingar var förstås olagliga. Han upplevde dock att myndighetens arbete var så allvarligt att det var motiverat att bryta mot lagen för att uppmärksamma världen på vad det var som hände.
Moralen avgör beslutet
Som visselblåsare kan man därför vara beredd på att behöva göra en hel del uppoffringar när skyldigheten att utföra sitt jobb inte väger över ens egen moral. Det är just det senare som ofta är drivkraften hos visselblåsare. De förstår att de inte personligen kommer att gagnas av avslöjandet, till och med tvärtom. Det står dock inte i vägen för allmänhetens rätt att få veta hur det ligger till. Att bli visselblåsare kräver mod och förmåga att sätta andras behov framför sina egna.